Kärleken
Övervinner den verkligen allt…? Är den vän eller fiende…? Får vi alla uppleva den…?
Ja – detta är frågor som ofta dyker upp i mitt jobb. Kärleken är den som berör oss mest – på både gott och ont. Och det är den som fascinerar, lockar, skrämmer och får oss att agera på så många olika sätt! Den kan flytta berg – full av kraft och energi. Och den kan få oss att krypa ihop i ett hörn, med försäkran om att vi aldrig någonsin kommer att sticka ut näsan igen….
Vi är kärleksfulla varelser – alla levande varelser är det. Det är kärleken som är den röda tråden genom allt liv. Alla gör vad vi kan för att få uppleva den. De flesta gör faktiskt så mycket som praktiskt taget vad som helst för den!
Men vad ÄR kärlek…?
Ja, de som forskat i ämnet under moderna tider – har ju kommit fram till att känslor uppstår genom en rent kemisk reaktion i kroppen, och hormoner och endorfiner, samt adrenalin i en kraftfull blandning – får oss att känna som vi gör, när vi blir förälskade. Oavsett vad eller vem vi blir förälskade i, så uppstår denna kompott av ämnen i kroppen – och vi seglar iväg i en känsla av ufori.
Men…. Det är just VAD som gör att vi bli förälskade, som är den stora gåtan. Den kraft och energi som kommer utifrån, som slår ner i oss – och därmed drar igång maskineriet med alla kroppens reaktioner. Vad är DET…? Kraften. Kemin mellan två människor, som vi alla vet inte går att förklara – hur vi än försöker. Och svårigheten att acceptera, att detta är något som bara ÄR. Att en känsla är en Känsla – ett tillstånd, och inte en matematisk ekvation, som man kan plocka delar ur, och bevisa eller redovisa på något vis.
Vårt mänskliga behov av att rationalisera allting, är ett av våra största problem. Vi kan inte – hur gärna vi än vill – stoppa in Kärleken i ett provrör, skaka om – och helt sonika syna den under lupp i ett mikroskop. Hur mycket vi än vill få en förklaring till den, och vad den gör med oss.
Nej – det är inte meningen heller. Meningen med kärleken, är att få oss att utvecklas. Få oss att gå igenom himmel och helvete – och bli dem vi var menade att bli. Inget sker utan orsak. Framför allt inte kärleken.
Men vi har givetvis ett enormt ansvar, såklart. Att värna om och vårda den – i den mån vi har förmågan att göra det. Utifrån den erfarenhet vi har där och då, när den kommer till oss.
Att ta vara på sina erfarenheter i kärlekens tecken, är så viktigt. Precis som all annat i livet. Så att man kan bygga vidare, istället för att bygga om hjulet om igen… och om igen… Vad kan man ta med sig efter en kärlek som av någon anledning inte skulle vara längre? Vad gjorde man bra – och vad gjorde man mindre bra? Båda bitarna är lika viktiga inför framtiden och nästa möte med kärleken.
Har man blivit svårt bränd av någon, mist någon och genomgått svår sorg – är det lätt hänt att man skyr allt var kärlek och relationer heter. Rädslan, är kärlekens största fiende. Men genom att ge sig själv den tid man behöver för att landa efter en krasch, ta saker i sin egen takt och titta på den relation som tagit slut – och den person som varit en del av den – kan man bygga nytt och bättre.
Kärleken är dock som ett levande väsen. Försöker man fånga den och fängsla den, flyr den. Och försöker man fly den, ja – då har den en viss förmåga att dyka upp, vare sig man vill, är redo – eller ej…
Varma hälsningar,
Anette. Kod: 723
Experthjalp.se
Dinekspert.no
